Whiteout, orientering och nödsändare

Vädret i fjällen kan slå om på några minuter. Du kör i sol på en öppen fjällhed, och en halvtimme senare är allt vitt: himlen, marken och luften mellan. Det är då orienteringen avgör om turen slutar med en kall väntan eller med en olycka i en ravin.

Naturvårdsverkets fjällsäkerhetsråd skriver i sin statusrapport för 2021–2023 att de vanligaste misstagen bland fjällbesökare är att överskatta mobiltäckningen och att underskatta hur snabbt vädret växlar. Båda gäller i hög grad för skoterförare, som snabbt tar sig långt från vägar och stugor.

Vad som händer i whiteout

I whiteout försvinner allt du använder för att läsa terrängen. Du ser inga skuggor, ingen horisont och ingen skillnad mellan en svacka och en brant. Många beskriver att de inte ens märker om skotern står still eller rör sig.

Det gör whiteout farligt på skoter av tre skäl:

• Du ser inte kanter. Ett stup, en snöskavel eller en bäckravin syns inte förrän du är där.
• Du tappar farten ur känslan. Utan referenspunkter kör de flesta fortare än de tror.
• Du tappar varandra. I en grupp kan avståndet mellan skotrarna öka utan att någon märker det. Läs mer om att köra i grupp.

Följ ledmarkeringarna

Leden är din bästa vän när sikten försvinner. På vinterlederna i de svenska fjällen sitter kryss på stolpar, ungefär 1,5 meter över marken och med cirka 40 meters mellanrum enligt Fjällsäkerhetsrådet. Där det är tillåtet att köra skoter sitter en skotersymbol på stolparna.

Så kör du i dålig sikt:

1. Kör från stolpe till stolpe. Stanna vid varje stolpe tills du ser nästa. Ser du den inte, kör inte vidare på chans.
2. Håll låg fart. Du ska kunna stanna på den sträcka du faktiskt ser.
3. Håll gruppen tät. Den som kör först letar efter nästa stolpe, de andra håller ögonkontakt med skotern framför. Den sista räknar att alla är med.
4. Lämna inte leden för att gena. Vid dålig sikt är det lätt att köra ut på en sjö eller i en brant du inte känner till.

Observera att leder kan gå över sjöar och vattendrag. En markerad led betyder inte att isen alltid bär. Läs om isvett för skoterförare.

Karta, kompass och GPS

Ha med dig alla tre, och öva hemma innan du behöver dem.

• Karta: en fjällkarta över hela området du ska köra i, i ett vattentätt fodral. Markera din planerade rutt, stugor och vindskydd innan du åker.
• Kompass: fungerar alltid, även när batterier dör. Lär dig ta ut en kompasskurs från kartan och följa den. Håll kompassen en bit från skoterns motor och metalldelar, som kan störa nålen.
• GPS: en separat GPS med rutten inlagd gör det lättare att hitta tillbaka i dina egna spår. Ha extra batterier i en innerficka, för kylan tömmer dem fort.
• Mobilen: en bra reserv med kartapp och nedladdade kartor, men lita inte på den som enda hjälpmedel. Förvara den varmt och stäng av det som drar ström.

Det bästa sättet att bli trygg är att gå en kurs i fjällorientering, till exempel genom en friluftsorganisation eller en lokal skoterklubb. Har du ännu inte tagit förarbevis för snöskoter är det första steget.

Mobiltäckning och 112-appen

Det finns många platser i fjällen helt utan mobiltäckning. Kontrollera täckningskartor för området innan du åker, men räkna med att det kan vara annorlunda på plats.

SOS Alarms app 112 är värd att ha installerad. Ringer du 112 genom appen skickar telefonen automatiskt med din position. Appen visar också dina koordinater, så att du kan läsa upp dem för operatören eller skicka dem till någon annan. Appen behöver internet för kartan, så ladda ner och öppna den innan turen.

Tips om samtalet inte går fram:

• Byt plats, gärna högre upp och på öppen mark.
• Försök igen med jämna mellanrum.
• Skicka ett sms till någon som vet om din tur. Ett sms kan ibland gå fram när ett samtal inte gör det.
• Leta upp närmaste fjällstuga eller rastskydd med hjälptelefon. Enligt Fjällsäkerhetsrådet har de flesta en hjälptelefon som går till en larmcentral och som går att använda även utanför säsong.

Fjällsäkerhetsrådet påpekar också att täckningen skiljer sig mellan abonnemang. Lova därför inte dem hemma att du ska ringa vid en viss tid om du inte vet att det går, för uteblivna samtal skapar onödig oro. Kom i stället överens om en tid då de ska larma.

Nödsändare (PLB)

En personlig nödsändare, PLB (Personal Locator Beacon), sänder ett larm via satellit och fungerar där mobilen saknar täckning. I Sverige går larmet till Sjöfartsverkets sjö- och flygräddningscentral, som kontaktar polisen när det gäller fjällräddning.

Det här är viktigt att veta enligt Myndigheten för civilt försvar:

• Registrera sändaren. Det är gratis och gör att räddningscentralen vet vem den letar efter.
• Välj en modell med GPS. Då får räddningscentralen en ganska exakt position direkt.
• Förvara den lättåtkomligt på kroppen, inte i skoterns packväska, och så att den inte kan aktiveras av misstag.
• Kontrollera reglerna utomlands. Det kan krävas tillstånd i andra länder.

En nödsändare används bara vid verklig nöd. Satellitkommunikatorer med sms och spårning är ett alternativ för att hålla kontakt, men de fungerar annorlunda än en PLB, så läs på innan du köper.

När du ska stanna

Att stanna är ofta det svåraste beslutet, men också det klokaste. Stanna om:

• du inte ser nästa ledmarkering,
• du inte längre vet var du är på kartan,
• någon i gruppen fryser, är skadad eller trött,
• det blir mörkt och sikten redan är dålig.

Gör så här när ni stannar:

1. Håll ihop. Ingen åker iväg ensam för att leta väg eller hjälp.
2. Skydda er mot vinden. Ställ skotrarna som vindskydd, använd en vindsäck och sätt på extra kläder innan ni börjar frysa. Se packlistan för skoterturen.
3. Larma i tid. Ring 112 eller aktivera nödsändaren medan ni fortfarande har krafter och batteri, inte när läget redan är akut.
4. Stäng av motorn när ni väntar, och se till att avgaserna inte blåser in där ni sitter.

Planera så att du slipper

Den bästa whiteouten är den du aldrig åker ut i. Kontrollera väderprognosen och lavinprognosen före turen, vänd i tid och välj en kortare tur när prognosen är osäker. Kör inte ensam, och ha en plan för var ni kan söka skydd. Läs mer om lavinsäkerhet och om nattkörning, där många av samma råd gäller.